Sedvanlig

En vanlig morgon i Bodsvedjan består av frukost och lite morgonstök, tvätta lite kläder och dammsugning (så klart). Denna morgon i Bodsvedjan var en precis lika vanlig morgon som alla andra mornar. Efter lite fix i huset gick jag ut i garaget för att såga en grej. Sågen hittade jag men lysnkappen var så otroligt långt borta. Det lilla fyrkantiga fönstret i söderläge släppte lite ljus. Visst var det dunkelt men nog såg jag vad jag gjorde alla gånger, det var vad jag trodde i alla fall. Plötsligt ångrar jag att jag inte tände lampan, ångrar att jag ens gick ut i det dumma garaget och sågade. Blodet väller fram från mitt finger och det börjar göra ont. Shit, var det enda jag han tänka när jag med pulserande finger rusar in i huset. Med några av Livias tvättlappar lyckas jag stoppa blödningen och sköljer såret under kallt vatten. Nu är såret rengjort med Jodopax (man tager vad man haver) och omlindat. Jag övervägde lite snabbt om jag skulle åka och få det limmat men jag tror att jag kan få det att läka själv. Tror...

Om 19 dagar fyller Livia 1 år! Jag kan inte förstå att det nästan är ett helt år sedan jag var så dyngsjuk att jag fick åka upp på akuten för att läggas in på infektionsavdelningen. Att det nästan är ett år sedan jag låg där på akuten och Livia knackade på och bestämde sig för att komma ut. Tiden går så fort, skrämmande fort!




Kevin storkillen då, han har börjat förskoleklass. Han älskar sin skola säger han. Det värmer i ett mammahjärta att höra. Det är otroligt vad "vuxen" han blev bara av att sluta på dagis och börja på skolan. Tiden går så fort, skrämmande fort!




Om sex dagar fyller Rosso 7. Det är alltså 7 år sedan vi var i USA första gången. 7 korta år sedan. Tiden går så fort, skrämmande fort!