Sedvanlig

...det är jag. Vet inte om det är för att jag knappt läser bloggar själv nu för tiden, eller för att jag helt enkelt inte har något intressant att skriva?


Jag och Lyra en kylig dag i november.

En vanlig morgon i Bodsvedjan består av frukost och lite morgonstök, tvätta lite kläder och dammsugning (så klart). Denna morgon i Bodsvedjan var en precis lika vanlig morgon som alla andra mornar. Efter lite fix i huset gick jag ut i garaget för att såga en grej. Sågen hittade jag men lysnkappen var så otroligt långt borta. Det lilla fyrkantiga fönstret i söderläge släppte lite ljus. Visst var det dunkelt men nog såg jag vad jag gjorde alla gånger, det var vad jag trodde i alla fall. Plötsligt ångrar jag att jag inte tände lampan, ångrar att jag ens gick ut i det dumma garaget och sågade. Blodet väller fram från mitt finger och det börjar göra ont. Shit, var det enda jag han tänka när jag med pulserande finger rusar in i huset. Med några av Livias tvättlappar lyckas jag stoppa blödningen och sköljer såret under kallt vatten. Nu är såret rengjort med Jodopax (man tager vad man haver) och omlindat. Jag övervägde lite snabbt om jag skulle åka och få det limmat men jag tror att jag kan få det att läka själv. Tror...

Om 19 dagar fyller Livia 1 år! Jag kan inte förstå att det nästan är ett helt år sedan jag var så dyngsjuk att jag fick åka upp på akuten för att läggas in på infektionsavdelningen. Att det nästan är ett år sedan jag låg där på akuten och Livia knackade på och bestämde sig för att komma ut. Tiden går så fort, skrämmande fort!




Kevin storkillen då, han har börjat förskoleklass. Han älskar sin skola säger han. Det värmer i ett mammahjärta att höra. Det är otroligt vad "vuxen" han blev bara av att sluta på dagis och börja på skolan. Tiden går så fort, skrämmande fort!




Om sex dagar fyller Rosso 7. Det är alltså 7 år sedan vi var i USA första gången. 7 korta år sedan. Tiden går så fort, skrämmande fort!

Jag kontaktar dig när det gäller våra avlidna klient och de investeringar han gjort i vår bank. Jag vill respektfullt be dig att hålla innehållet i detta mail som strikt konfidentiell eftersom jag kontaktar dig självständigt och ingen officiell i denna bank är informerad om detta meddelande.

Den 20 juli 2001, vår avlidne klient som var en gång råolja och guld Merchant deponerade summan av sex miljoner amerikanska dollar under portföljförvaltning av vår bank i 4 år och deponering mognat den 20 i juli 2005 med över 98% tillväxt som uppgår till totalt elva miljoner Åtta hundra åttio tusen amerikanska dollar.

Vår kund avled i december 2005 vid en ålder av 81 vid den tiden var han slutföra skilsmässan förfaranden av hans fyra decennium långa äktenskap som var en mycket svår tid för honom att så småningom leda till hans död genom hjärtstillestånd. Vår kund inte ange sin närmaste anhöriga eller förmånstagare till sin egendom i sin bio-data form och alla våra ansträngningar för att hitta hans närmaste familj har misslyckats.

Den främsta anledningen av kontaktar du är för dig att stå i som en efterträdare till dödsboet efter vår sena klient. Jag garanterar er att detta skulle ske under ett legitimt system som skyddar alla parter mot eventuella brott mot lagen om jag kan få din absoluta förtroende och sekretess. Jag föreslår en uppdelning av formel 50/50

Observera att jag är en familjefar med fru och barn och alla svek av förtroende från din sida kan bli katastrofala för mitt liv och hela min familj.

Om du befinner dig kunna arbeta med mig om detta, komma tillbaka med mig för mer information om hur man går vidare med: Din fullständiga namn och adress, din plats och födelsedatum, ditt privata telefonnummer och yrke: (mailadressen) Om du inte är intresserad av mitt förslag, vänligen förstöra denna post av säkerhetsskäl och jag kommer inte kontakta dig igen.

Väntar på din snabbt svar.

Adrien D M


Finns det verkligen någon som går på denna skiten?

Äntligen kan jag stolt presentera

LP1 White Grouse's Siri








Efter ett låååångt uppehåll (sedan september 2009) sitter äntligen sista 1:an. 186, 187 och 182,5 = LP1. Jag är i det stora hela nöjd med finaste Siri idag och mycket glad att jag tog mig mod att efteranmäla till tävlingen. Det minsta jag kan göra är att rikta ett stort tack till mina fina träningskompisar som peppar och alltid tror på oss. TACK, ni är bäst!

Jag är inte säker men har mina misstankar på att det är livet som passerar medan jag knappt hinner med att reagera...

Ja, så var 2009 slut och 2010 har precis börjat. 2009 bjöd på en hal massa skoj för min del. Inte nog med att världens bästa lilla flicka, Livia, kom till världen jag har även hunnit med annat självförverkligande. Jag har läst en fotokurs jag länge velat läsa, varit på Moneybrother konsert, blivit SBK allmänlydnadlightinstruktör, tävlat lydnad med Siri, varit i USA och så en massa andra roliga saker. När jag ser tillbaka på åter som gått gör jag det med glädje, jag har många positiva minnesbilder. Nu blir det spännande att se vad 2010 har att bjuda på. Eventuellt blir jag bättre på att uppdatera bloggen under 2010, den som lever får se ;) För er som inte hittat till vår reseblogg ännu paresa.blogg.se lägger jag ut länken här med.

Min underbara lilla kille Kevin hade lite otur under 2009. Han ramlade i början av juni och sviterna sitter ännu kvar i knät. Om ni inte ser "felet" i bilderna kan jag säga att det är en sten som sitter kvar i knät. Den skall opereras bort inom snar framtid. Stackars liten pojke :S

 

Lägger in en blid från ett av de allra finaste minnena under 2009.
Salvador Dalí museum i St PEtersburg, Tampa, FL.

Nu börjar allt ordna upp sig. Livia blir tre veckor på torsdag och vi har börjat lära oss leva med en bebis i familjen. Visst är det en liten prövning och omställning man måste gå igenom men nu börjar vi vara tillbaka till vardagen i alla fall. Det känns skönt att börja ha lite rutiner igen trots att vi sov halva dagen igår ;-) Kevin är en stolt storebror :-)

Hundarna har fått lite mindre tid än jag hade önskat. Siri har hunnit börja och sluta löpa och hennes LP lyser med sin frånvaro. Till våren ska vi ta oss i kragen igen och se till att maxa poängen på lydnadsplanen. Under hösten har det i alla fall hunnits med lite jakt för båda hundarna. Rossos klor håller bra (peppar, peppar). Vi kollare igenom klorna för någon dag sedan och alla klor såg mer eller mindre bra ut, någon var lite lätt skivad men inte värre än så. Han är så söt Rosso när han kommer insladdandes på parketten i vardagsrummet, man hör så tydligt att det är han som kommer eftersom att man inte hör något klickande från klor mot golv när han går och så har han så mycket hår mellan trampdynorna att han allt som oftast får en stopsträcka på en halvmeter. Precis som när Cosmo Kramer i "Seinfeld" stormar in genom ytterdörren hos Jerry.


NEDRÄKNINGEN HAR BÖRJAT

 = 39 dagar

Foto: Emilia Gedda

 

Nu är hon äntligen här! Livia föddes 22/10, 06,27. Hon var 54cm lång och vägde 4080g stora tjejen. Vi är fortfarande kvar på sjukhuset eftersom att jag inte mår riktigt bra. Jag lovar att uppdatera bättre när vi kommer hem. Jag längtar massor efter kevin, hundarna och nära och kära.

Men nu äntligen kommer en uppdatering!

Vad har då hänt under den gångna tiden? Jag och Siri har lagt träning och tävling på hyllan ett tag. Min motivation har inte varit den bästa på sista tiden, vilket då naturligt leder till att Siris motivation inte heller är på topp. Visserligen har de få träningstillfällen vi tagit oss gått väldigt bra. Vi har mest koncentrerat oss på 2:ans moment så som fritt hopp över hinder, inkallningen, sändande med ställande och apport. Siri har av någon besynnerlig anledning börjat krypa på platsen. Detta är inte alls bra och jag måste jobba med att få bort det. Jag vill ju absolut inte blanda korrigeringar och inlärning/träning i ett sådant moment, eller jag vill inte blanda in korrigeringar över huvud taget i något moment alls. Jag har dock inte haft lust att ta i tu med problemet ännu. Nå ja, nu är det jakt som gäller så husse är i skogen med både Siri och Rosso när han får chansen.

Jag hade två omtentor släpandes sen förra skolåret som jag skrev i augusti. Jag klarade båda tack och lov. Skönt att ha 100% godkänt på alla förra årets kurser. Blir liksom mindre i framtiden på så sätt. Av de två kurser jag läser nu, Miljöledning och Ekologi & Miljökunskap har vi bara tenta i en av kurserna men vi har inte mindre än 4 arbeten som skall göras + en deltenta. Deltentan är avklarad och godkänd så nu är det fokus på arbeten och "stor-tentan". Förutom mina två kurser vid universitetet i Luleå läser jag även en kurs i digitalfoto 7,5hp vid LTU fast i Piteå.

Magen den växer och frodas! Nu är det inte mindre än 19 dagar kvar till beräknad födelse. Blir spännande att se hur mycket jag hinner med i skolan innan bebisen behagar kika ut. Tack och lov hade vi sista skogsexkursionen i fredags, jag har inte riktigt samma kondis nu som för 9 månader sedan ;) Ännu har jag inte några problem med att gå en heldag i urskogen men jag kan tänka mig att det är värre med det om 2-3 veckor... ;) Det mesta är i alla fall fixat inför kommande bebis. Babysängen bäddad, barnvagnen inköpt, vi har flyttat upp vårt sovrum, Kevins rum är uppflyttat, tapetserat och nytt. Jag har massor kvar att göra men tiden räcker liksom inte till, likväl som jag tycker att det är onödigt att jag själv far och bär i sängar och andra stora möbler.

Jag längtar fortfarande massor till USA, det ska bli superhärligt att komma iväg! Världens bästa träningskompisar Sanna och Malin ska vara hus- och Sirivakt när vi är borta. Rosso ska få vara hos världens bästa bror. 


Räser-Siri


Bild från förra gången i var i USA 2003